Majsan shabbychic

Mitt liv med den nordiska inrednings stilen. Den som ligger mig varm om hjärtat.Mitt liv & familjs njutningsområden!

tisdag 24 april 2007

Sixten fattas i mitt liv........

Igår den 24/4-07 fick Sixten somna in i min och mina barns famn och just nu känns mitt liv oerhört tomt. Sixten fick en dålig start han blev sjuk redan när han var 10månader i en njursjukdom. med mycket medicin och biverkningar, han har funnits vid min sida alltid. Han och jag satt liksom ihop, han brukade sitta bredvid mig i bilen med tassen på min axel och folk brukade skratta när dom såg att det var en hund bredvid mig. Alla som kände oss sa alltid han är ju ingen hund, utan mer som en av oss. Jag vet att min smärta kommer att övergå men just NU så fattas han mig så oerhört. Det känns som om jag aldrig kan bli glad igen.Kram och ta hand om varandra/Majsan :-(


19 kommentarer:

Lotta sa...

Åh gumman min! Så ledsen jag blir när jag läser din blogg idag. Sänder massor av kramar och varma tankar till dig.
Ta hand om dig och familjen nu.

Kram / Lotta

Julia sa...

:(

Jag är så ledsen för er skull! Många kramar/Julia

Solkatter & dammråttor sa...

Nej,vad tråkigt....jag är så ledsen för er skull *kramar till alla*.Dom blir verkligen som familjemedlemmar...våra husdjur.
Ta hand om er nu...och behöver du nån att prata med,så finns vi här....det vet du.
Massa kramar!

Karna sa...

Stakkars, stakkars deg, jeg vet hvor vondt dette er...blir så tomt etter dem, og det er såååå trist...varme tanker til deg!

Karna
http://karna.sprayblogg.no

Lotten sa...

Massor av kramar från mig!

Elzste sa...

Tänker på dig. Vet så väl hur det kändes när jag var tvungen att avliva min tax, Taffi, som jag haft i 15 år.
Kram

Hemma på landet sa...

Nämen, nu gråter jag. :-(
Lilla vännen! Fy , jag vet hur det känns. Gräsligt!
Och du som precis blev ensam med honom i veckorna.
Usch!...vad tomt.
Tänker på dig, min gumma! Stora pussen. / Stina

Signe sa...

Usch va ledsamt!..man blir ju så fäst vid sina djur! Kram

Äppelhem sa...

Usch, beklagar verkligen! Vad ledsen jag blir för er skull. Gick igenom detta för ett par år sen när familjens gamla västgötaspets var färdig med sin tid på jorden. Men jag vet att Sixten precis som vår Tompa har haft ett helt underbart liv med massor med kärlek, och nu var det helt enkelt dags att gå vidare.

Många många kramar! // Linnéa

Anna sa...

Åh, så ledsamt. Fasar för den dagar och lider med dig. Jag har två hundar själv (pudlar).

Kram och sköt om dig.

Guldkant På Livet sa...

Jag sänder en tanke till Er alla & till kära Sixten som nu har det bra. Jag vet, det känns tungt att förlora en fyrbenta vän, även de är ju familjemedlemmar.
Man får låta tiden sudda ut sorgen och saknaden, och som du säger, det tar sin tid och många tårar...
Nog är det härligt med de lurviga vännerna men så tungt att de lever sån kort tid i förhållande till oss.. Sixten hade i alla fall ett bra liv med en bra matte och nu vilar han gott...

Ta hand om er. Mari.

Lime sa...

Åå va trist. Det känns ju verkligen inte roligt när man mister en familjemedlem som en vovve blir.
Många tröstekramar!

Cornelias mamma sa...

Nu gråter jag igen :-(
Sixten kommer alltid vara världens charmigaste "pudel" Jag saknar honom oerhört.
Love you mamma- världens bästa matte till Sixten. Han hade tur som fick dig som sin matte. Jag önskar att fler hundar fick ha det så bra som han fick ha det. Fast han led av sin sjukdom var han en av dom gladaste vovvar jag sett.

Eva Agnes sa...

Nej så sorgligt. Det hugger i mitt hjärta. Jag hänger ju ihop med en saluki som heter Habibi så jag vet hur det känns. Vågar knappt tänka vidare.
Tänker på dig.
Kramar Eva Agnes

Tilde sa...

Känner med dig... har själv två hundar.Kram

Pia..... sa...

åh näää så tråkigt ..stackars dej ...usch säger jag för den dagen min selma försvinner från mej..det får dröja hoppas jag ...skickar en tasskram från oss..PIA & SELMA

Anna sa...

Åh så sorgligt! Jag lider med dig!
Kramar
:)Anna

Mikkeline sa...

Stakkars deg, tårene rant da jeg leste dette innlegget. Jeg har også opplevd dette med to hunder. Den ene ble 16 år og den andre ble 12 år, -to store personligheter på hver sin måte. Prøv å tenk på hvor heldig dere tross alt var som kunne la han sovne inn hjemme hos dere. Jeg måtte begge gangene ha hjelp av en sprøyte fra dyrlegen og da var det dette med skyldfølelsen som også kom i tillegg til sorgen. Nå i år da den første hunden ville ha vært 33 år husket vi ennå bursdagen hans. Så kjærligheten til en hund kan virkelig være stor.

Jennyshemochharmoni sa...

Fyyyyy vad jag lider med dig. Det måste vara helt fruktansvärt! Det finns inte ord. En stoor stooor tröstkram från mig!